Livet i arkivet

Förra veckan fick jag brådstörtat planera in en resa till ABBs arkiv hos Elanders i Västerås. Nu var det inte någon uppoffring i sig - historiker brukar älska sina arkiv och jag är inget undantag. För utomstående kan det vara svårt att förstå den glimt av längtan som tänds i en historikers ögon när han eller hon tänker på arkivarbetet. Och det är klart - att tillbringa två dagar bland mappar om administrativ rationalisering på 1960-talets Asea kommer nog aldrig att bli ett folknöje. Men om man nu ägnar sin arbetstid åt att återskapa och tolka historiska skeenden - då blir tiden i arkivet något av en höjdpunkt. För det är i arkivet som fantasin och kreativiteten kommer fram, historikern får kontakt med det förflutna och historieforskningen blir en tidsresa. Att sitta timme efter timme eller dag efter dag och följa en historisk aktörs efterlämnade handlingar innebär också att försöka sätta sig in i hans eller hennes (oftast hans) position. Det innebär att försöka återskapa den osäkerhet och de vägval och möjligheter som alltid finns i ett beslutsögonblick, men som bleknar i efterhand när det som hände verkar så självklart. Det innebär att försöka leva med i aktörernas språkbruk, beslutsångest, temperament, ideologier och värdegrunder. I bästa fall vill säga - det är inte alltid man hittar ett så rikt material. Många gånger får man nöja sig med att pussla ihop fragment för att få en grundläggande förståelse av vad som har hänt.

Aseas historiska arkiv är på många sätt arkiv när det är som bäst. Det är innehållsrikt och välförtecknat. Man får sitta i anslutning till själva arkivet med snabb åtkomst till materialet (istället för i en forskarsal där man under strikt övervakning får disponera högst 5 volymer i taget). Personalen är vänlig och hjälpsam. Arkivet är inrymt på Aseas kärnområde i de gamla Mimerverkstäderna i Västerås.

Men nu verkar det vara slut på det. Anledningen till min brådskande visit till Västerås var att arkivet ska packas ned i lådor och det är oklart när eller ens om det kommer att bli tillgängligt igen. Vad jag förstår har ABB gjort anspråk på lokalerna och i det tilltänkta nya arkivet finns inte utrymme att tillgängliggöra det historiska materialet. Och det är synd. Inte så synd om mig - tack vare digitalkameran har jag samlat material så att forskningen klarar sig ett tag. Men synd för Sverige. Asea var länge Sveriges största företag med verksamheter runt om i landet och är en viktig del av den svenska industrihistorien. Arkivet är en unik källa till ett företagande och arbetsliv som berör många enskilda personer såväl som det kollektiva minnet.