Det nya med nya medier

Jag har just avrundat en MTS-kurs om Nya medier som jag och Ann-Sofie Axelsson hållit under hösten för 22 civilingenjörsstudenter. Innan kursen tänkte jag att begreppet "nya medier" var måttligt lämpligt och användbart. Nu har jag ändrat mig och jag ska försöka förklara varför.

Visst finns det problem med att tala om just "nya" medier. Det är inte exakt och pekar inte på inneboende egenskaper hos det som beskrivs. Nyhet är förgängligt - snart är det nya gammalt och något annat nytt. Som Internetworlds Johan Larsson påpekade i ett blogginlägg härom året: den generation som håller på att bli vuxen nu är uppvuxen i en värld där internet och andra aspekter av nya medier är en självklarhet. Det nya blir sist men inte minst ofta ideologiskt värdeladdat, alternativt förknippat med specifika epoker (tänk 90-talets IT-yra).

Så varför inte göra som Mattias Hansson i förbigående föreslog i Digitala undret-projektets vittnesseminarium förra året: skippa det där med "nya medier" och säg digitala medier eller interaktiva medier istället? I många stycken är det ju det digitala som har förändrat medielandskapet och interaktiviteten som är de nya mediernas främsta kännetecken. Men det finns problem även med dessa begrepp. Att fokusera på det digitala eller elektroniska pekar mot ett snävare teknikfokus och det är dessutom inte alltid särskilt lätt att definiera vad som är digitalt. Digitalt antyder ett motsatsförhållande till det analoga, istället för att fokusera på omformandet av medierna. Interaktivitet är erkänt svårdefinierat och har ännu starkare ideologiska undertoner av valfrihet och delaktighet.

Nej, då föreslår jag att vi räddar nya medier-begreppet genom att specificera det och låta det stå för själva interaktionen mellan det nya elektroniska/digitala/datorbaserade och de gamla kanalerna. I New Media: A Critical Introduction (2003) definierar Martin Lister et al nya medier som:

those methods and social practices of communication, representation, and expression that have developed using the digital, multimedia, networked computer and the ways that this machine is held to have transformed work in other media (2)

Resonemanget bygger bland annat på inspiration från Jay Bolter och Richard Grusin, som i Remediation: Understanding New Media (1999) drev tesen att varje medium omformar sina föregångare genom att erbjuda en mer omedelbar eller autentisk upplevelse, men att detta löfte om förändring gör oss medvetna om mediet som medium, vilket skapar en rörelse mellan vad det kallar immediacy och hypermediacy (20). Nåväl. Lister et al fortsätter med att beskriva hur omskapandet formas av fem kvaliteter hos nya medier:

• Digitalitet - vilket i förlängningen innebär inslag av avmaterialisering, miniatyrisering, tillgänglighet icke-linjärt och i höga hastigheter, samt enkel manipulation av innehåll och form.
• Interaktivitet - publiken/användarnas förmåga att intervenera och förändra.
• Hypertext - att länkar till annat material blir en del av innehållet, vilket premierar det icke-linjära.
• Utspridning - mediekonsumtion och inte minst -produktion sker decentraliserat och spritt i tid och rum.
• Virtualitet - så svårdefinierat att jag får stå över tills vidare ...

När nya medier beskrivs i termer av egenskaper och omvandling blir det ett användbart begrepp (en alternativ men liknande indelning i egenskaper finns i The Language of New Media (2001), där Lev Manovich beskriver kvaliteterna som numerisk representation, modularitet, automation, variabilitet och "transcoding").

En av hemtentafrågorna gick för övrigt ut på att diskutera nya medier och ett antal närbesläktade begrepp och välja det som är mest relevant för samtiden. Nya medier fick 2 röster, liksom nätverkssamhället. 3 föredrog informationssamhället och 1 mediekultur. Ingen röstade på digitala medier.