Datorer i skolan och att slippa räkna

Datorernas plats i skolans lägre årskurser debatterades flitigt härom veckan, efter att utbildningsminister Jan Börklund blivit "oerhört provocerad" av att Sollentuna kommun låter sex- och sjuåringarna använda surfplattor i stället för papper och penna. "Även i framtiden måste man kunna både skriva och räkna. Man kan inte alltid ha tillgång till en dator var man än befinner sig", sade utbildningsministern.

Diskussionen är inte ny, även om den ställs på sin spets av surfplattornas behändiga format och av att man faktiskt ritar på dem - om än med fingret. Miniräknarna har varit omdiskuterade länge på samma grunder - 2006 blev det till exempel kritik från KTH när Skolverket för första gången tillät avancerade miniräknare på skolans nationella prov.

Kåsörer och skämttecknare lyfte faktiskt den här frågan redan för nästan 60 år sedan. När Sveriges första digitala elektroniska dator BESK visades för pressen i december 1953 kommenterade signaturen Huck att:

Att räkna är ingen lätt sak. Men det finns någonting som heter matematikmaskiner. ... BARK och BESK bör givetvis omedelbart anskaffas av alla skolor, så att de stackars barnen slipper plågas av plus och minus och ekvationer av olika grader. När jag får min räknemaskin skall jag hyra ut den till skolorna, det blir säkert en god affär.

Temat återkom ofta i 1950-talets lättsammare reflektioner kring vad de nya matematikmaskinerna eller elektronhjärnorna kunde användas till. En vanlig infallsvinkel var att BESK dessutom skulle göra elevernas läxor, som här i tappning av skämttecknaren George Beverloo i november 1956: