Informationsteknikens materialitet

De senaste veckorna har många medier, bland annat en krönika i Computer Sweden, rapporterat om en youtubefilm där  vetenskapskanalen Vsauce räknar ut att internet väger 50 gram. 50 gram är nämligen den samlade vikten av alla de elektroner som cirkulerar i världens 75 till 100 miljoner servrar. 50 gram för 5 miljoner terabyte data är ju inte så mycket. Det vore inte långsökt att se resultatet som ett stöd för den utbredda tanken att internet (och IT mer generellt) innebär avmaterialisering. Där vi tidigare var beroende av uppenbart materiella databärare som papper eller uppenbart materiella aktiviteter som resor, ger informationstekniken tillgång till samma tjänster utan materiell konsumtion.

Men IT-ålderns avmaterialisering är delvis skenbar. Inom forskningen går riktningen faktiskt åt det motsatta hållet - att mer och mer peka på, undersöka och förklara informationsteknikens materiella dimension eller materialitet. "Materiality & Immateriality in the History of Computing" var temat för förra årets workshop med det datorhistoriska nätverket SIGCIS (Special Interest Group Computers, Information and Society). I inledningsföredraget tyckte den alltid fenomenale Michigan-historikern Paul Edwards att vi borde tänka på datorer inte bara i termer av hastighet och kraft, utan också friktion. Edwards pratade utifrån sin nyutkomna bok The Vast Machine om den globala klimatforskningen - ett tillämpningsområde med enorma datamängder där informationsteknikens materialitet framstår tydligt. I stora informationssystem uppstår friktion när data ska samlas in, kontrolleras, lagras, flyttas, tas emot eller göras tillgängliga, vare sig det gäller mellan platser på jorden, mellan olika maskiner eller olika lagringsmedier. Inte minst skapar data friktion i form av metadata - data för att hålla reda på data. Denna friktion är en viktig aspekt av hur informationssystem formas och utvecklas.

Databehandlingens materialitet var även ett återkommande tema i det material från stordatorepoken som vi samlade in i Från matematikmaskin till IT (vilket vi kommer att kunna läsa lite mer om i Per Lundins kommande bok om projektet på Springer Verlag). Det är välbekant att själva datoranläggningarna var påtagligt materiella under stordatorepoken. Men det är inte svårt att hitta exempel på att materialiteten även gäller databärare och datakommunikation. Konsultföretaget Programators grundare Lars Irstad berättade till exempel om mödan och vådan med att kånka runt hundratals kartonger med hålkort för kunders räkning:

Jag kommer aldrig glömma en gång när vi hade stått och kört till fyra på morgonen och hade sex stora kartonger med hålkort som jag skulle bära ut. Och jag halkade i trappan. Sex kartonger hålkort dråsar ut på ett golv fyllt av issörja. Jag var tvungen att plocka upp hålkort för hålkort och gå in med kollatorn och trycka ut nya hålkort och sen sortera skiten. Jag var väl klar ungefär halv nio på morgonen. Då var en bra firma billigt till salu om någon hade kommit och velat köpa.

Kent Björkegren berättade om hur Bilspedition använde sig av en oortodox lösning för datakommunikation när det tog lång tid att överföra data via telenätet från terminalen i Bäckebol till kontoret på Mölndalsvägen:

Då var det en person hos oss som kom på att en utav människorna som arbetade sent på terminalen bodde i Mölndal. ”När du ska åka hem, kan inte du ta med dig kassetten? Du passerar ju ändå det här kontoret på vägen till Mölndal och så lämnar du in den där.” ”Ja, det kan jag väl göra” Att lämna in gick inte eftersom dörrarna var stängda, men då etablerades en liten visselsignal och så firades det ned en liten pappkasse ifrån femte, sjätte våningen med ett snöre. Där lade man kassetten och så firade man upp den och stoppade man in den i en viss typ utav utrustning ...

Hålkort och hissning av kassetter har försvunnit ur datoranvändningen. Men de servrar som har kommit istället är också materiella. Serverparkernas energiförbrukning har diskuterats mycket de senaste åren i samband med intresset för Grön IT. Enligt IT- och Telekomföretagen härstammar 1,75 procent av koldioxidutsläppen i Europa från användningen av IT-utrustning när tjänster tillhandahålls. Servrarna är ju bara en del av det informationstekniska systemet. Nätinfrastrukturen för både fast och trådlös datakommunikation väntas stå inför en massiv tillväxt under de kommande åren, liksom bärbara datorer, läsplattor och smarta telefoner. Apropå Edwards tanke om friktion har det också skrivits en hel del sistone om "big data", den explosionsartade ökningen i lagringsförmåga (bland annat ett specialnummer av Computer Sweden i tisdags och ett inslag i SR P1 häromdagen. Hur ska vi kunna tillgängliggöra oss dessa datamängder?

Jag tror att lärdomen är att skilja på platsoberoende och avmaterialisering. Snarare än att ta avmaterialiseringen för given borde vi fundera på hur användningen av informationsteknik tenderar att skapa ny friktion och nya materialiteter, som delvis finns någon annanstans.