Ett fossilfritt Centrala Älvstaden - om tredje uppgiften och forskarrollen

Stadsbyggnad är verkligen på tapeten i Göteborg. Dels finns ett brett intresse för stadens framtida utveckling, dels pågår en rad stora projekt och satsningar. Som många hamn- och industristäder har Göteborg stora centralt belägna utvecklingsområden och stadskansliet driver ett ambitiöst visionsarbete för Centrala Älvstaden under parollen "En yta stor som Halmstad. Mitt i centrala Göteborg." Inom det Västsvenska infrastrukturpaketet skall 34 miljarder kronor investeras i transportinfrastruktur (och delvis genereras i ett nytt trängselskattesystem). Mistra Urban Futures är ett nytt och stort centrum för hållbar stadsutveckling med starkt fokus på samverkan mellan forskning och samhälle.

Jag har blivit insyltat i referensgrupper, dialoggrupper och workshoppar i samtliga tre projekten. Ibland är jag där i egenskap av transportforskare och ibland i egenskap av miljörörelserepresentant (jag är ordförande i Naturskyddsföreningen i Göteborg sedan 2009). Men oftast är det en blandning, eller snarare den kombinerade kompetensen. Historiker möter ofta förväntningar på att man ska kunna lära av historien och dra tydliga slutsatser. Det är klart att t.ex. min forskning om väg- och järnvägstrafikens politiska ekonomi under mellankrigstiden har en nutidsrelevans, men det krävs ofta några mellansteg. I det här fallet fungerar det väldigt bra att kombinera de historiska perspektivens analytiska klarsynthet med detaljkännedom om de pågående processerna och utmaningarna. Samtidigt kräver det att jag funderar på vilken hatt jag har på mig. I vilken egenskap och med vilken auktoritet medverkar jag? I workshopformen är det sällan ett problem, eftersom man i första hand representerar en kompetens och inte en organisation, men ju mer officiell formen blir, desto större blir behovet av medvetenhet.

Jag kom just tillbaks från precis en sådan workshop om ett fossilfritt Centrala Älvstaden, där experter i form av forskare, stadsbyggare och andra intressenter (men tyvärr inte så många företag) ägnade två dagar åt att ta fram ett underlag för visionsgruppen. Det hela var mycket givande på flera sätt: att behöva formulera historiska erfarenheter i termer av nutidsrelevans; gränsöverskridande informationsutbyte; nätverksbygge. Den 25 man starka gruppen var väldigt homogen i termer av miljöfokus och systemsyn. Jag uppskattade att få den bekräftelsen som det innebär att träffa likasinnade, men om man vill ha mer nyskapande diskussioner är nog en annan sammansättning att föredra.

Gårdagen tillbringade vi i Centrala Älvstadens lokaler i Frihamnen. Byggnaden är DFDS gamla Englandsterminal och väckte minnen från min tid som doktorand i England och flitig färjeresenär. Senast jag var här sommaren 2005 när jag släpade mina tillhörigheter hem från Cambridge. Året därpå lades färjelinjen ned, sannolikt som offer för lågprisflygets expansion, och nu står terminalen som ett minnesmärke över en svunnen tids långsammare mobilitet. Där - under balkarna i taket där det fortfarande står "border control" - ägnade jag framför allt min energi åt begreppet regionförstoring, som har fått en enormt viktig roll som konkurrensstrategi i samtliga Sveriges regioner. Därmed har det blivit en avgörande drivkraft för transportinvesteringarnas inriktning och i förlängningen såväl städernas som landsbygdens bebyggelsestruktur och rörelsemönster. Logiken bakom regionförstoringen låter övertygande, men om det är något vi kan lära av historien är det att sanningar som omhuldas av alla inblandade - och allra helst med vetenskaplig legitimitet - oftast är källan till morgondagens problem. Det finns nog anledning att återkomma här på bloggen.