Inget tyder på att Näslunds artikel blev särskilt inflytelserik, men den var ett tidigt exempel på att datorer började uppfattas som relevanta för aktiehandeln. På 1970-talet hände det däremot en hel del. Värdepapperscentralen grundades 1971 för att finansminister Gunnar Sträng ville kunna se vem som ägde vad (enligt ett vittnesseminarium från "Från matematikmaskin till IT"-projektet). Redan året därpå lades börsbolagens aktieböcker in i datoriserade register. 1974 påbörjades datoriseringen av själva Fondbörsen. 1989 introducerades Stockholmsbörsens elektroniska handelssystem SAX, Stockholm Automated eXchange. Börshandeln avmaterialiserades såtillvida att handeln flyttades ut från det fysiska börshuset till terminaler var som helst.
Men om vi återvänder till Näslunds fråga om aktiemäklarens beteende hände det inte lika mycket. Fram till för två år sedan. I Affärsvärlden-artikeln beskriver Nicklas Storåkers den revolution som skett de två senaste åren inom det som kallas för robothandel eller algoritmhandel, d.v.s. programvarustyrd handel med värdepapper. I dag sysselsätter Avanza tio gånger fler utvecklingsingenjörer än aktiemäklare och söker med ljus och lykta efter fler. Den tid då det gick att tjäna pengar på daytrading genom att vara först att trycka på en knapp efter en börspåverkande nyhet är över. Med Storåkers ord:
I dag är en sekund en evighet. I stället för att vara först är du sist. Det kan ha lagts 20 000 order på den där sekunden. Det är en helt ny värld.
Kontrasten mellan de två artiklarna pekar på två intressanta teknikhistoriska fenomen. Det första gäller de långsiktiga effekterna av generella teknologier som datorer. Många forskare, framför allt ekonomer, har förundrats över den så kallade produktivitetsparadoxen - att den informationstekniska revolutionen är svår att spåra i mätningar av produktivetetsförändringar de senaste decennierna. I fallet aktiehandel är det nog i och för sig lätt att peka på produktivitetsvinster på vägen. Men att robothandelsrevolutionen infaller nästan 50 år efter de första tillämpningarna av datorteknik på börshandel påminner om Paul Davids argument i artikeln 'The dynamo and the computer: an historical perspective on the productivity paradox'. Där argumenterar han, med utgångspunkt i en analogi mellan elektricitet och datateknik, för att de stora effekterna av generella teknologier kommer mycket långt efter introduktionen, när omvärldens institutioner har hunnit anpassa sig fullt ut.
Det andra teknikhistoriska temat är hur förutsägelser om framtiden nästan alltid slår fel, här i en specifikt datorhistorisk variant. Det som Näslund använde matematikmaskinen till - utformning av värdepappersportföljer - görs så vitt jag vet än idag av mänskliga aktiemäklare, till stor del på grundval av omdöme och tyst kunskap (och datorstöd i och för sig). Från 1950-talets mitt till 1960-talets slut var det en vanlig uppfattning att rationaliseringen och automatiseringen skulle flyttas från operativa uppgifter som redovisning och transaktionshantering (jfr daytrading) till till strategiska uppgifter som beslutsfattande (jfr portföljutformning). Så blev det alltså inte.
Det finns förstås mer att säga om algoritmhandeln, inte minst i ljuset av den senaste finanskrisen som till stor del berodde på det datoriserade finansiella systemets ökade komplexitet. Den som vill börja med en socialistisk läsning kan sätta tänderna i en artikel i Ordfront Magasins OMline Magasin från januari i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar