Sidor

fredag 21 januari 2011

Världsbäst på digital reklam ...

Idag kom Gunn Reports årliga rankning av världens mest prisbelönta reklamkampanjer och reklambyråer. I den digitala kategorin är det idel svenskt i topp. Forsman & Bodenfors och DDB Stockholm delar förstaplatsen, följda av Crispin Borter + Bogusky (som är amerikanska men har sitt Europakontor i Göteborg). 4:a är Farfar - trots att byrån lades ned i april.

Det var just Gunn Report som vi använde för att definiera det svenska digitala reklamundret när vi skapade projektet, men då 2007 års upplaga där 4 av 10 byråer på tio-i-topp-listan kom från Sverige. Nu är alltså det digitala undret ännu mer markant, trots att många av de tidigare nyckelpersonerna har rekryterats till toppbyråer utomlands. I dagens Resumé skriver Fredrik Thambert att svensk reklam "har visat sin styrka gentemot resten av världen" och att DDB Stockholm och F&B "visade vart skåpet ska stå".

Men vad är det för styrka och för skåp? Gunn Report bygger liksom många andra sätt att mäta framgång i reklamvärlden på pristävlingar, där priserna delas ut av jurys bestående av kreatörerna själva. Sambandet mellan dessa interna pristävlingar och varumärkesbyggande och annan nytta för reklamköparna och samhället är inte alls enkelt. En viktig del av vårt projekt är därför att tolka och förstå pristävlingarnas roll för reklambranschen och dess aktörer.

torsdag 20 januari 2011

Det nya med nya medier

Jag har just avrundat en MTS-kurs om Nya medier som jag och Ann-Sofie Axelsson hållit under hösten för 22 civilingenjörsstudenter. Innan kursen tänkte jag att begreppet "nya medier" var måttligt lämpligt och användbart. Nu har jag ändrat mig och jag ska försöka förklara varför.

Visst finns det problem med att tala om just "nya" medier. Det är inte exakt och pekar inte på inneboende egenskaper hos det som beskrivs. Nyhet är förgängligt - snart är det nya gammalt och något annat nytt. Som Internetworlds Johan Larsson påpekade i ett blogginlägg härom året: den generation som håller på att bli vuxen nu är uppvuxen i en värld där internet och andra aspekter av nya medier är en självklarhet. Det nya blir sist men inte minst ofta ideologiskt värdeladdat, alternativt förknippat med specifika epoker (tänk 90-talets IT-yra).

Så varför inte göra som Mattias Hansson i förbigående föreslog i Digitala undret-projektets vittnesseminarium förra året: skippa det där med "nya medier" och säg digitala medier eller interaktiva medier istället? I många stycken är det ju det digitala som har förändrat medielandskapet och interaktiviteten som är de nya mediernas främsta kännetecken. Men det finns problem även med dessa begrepp. Att fokusera på det digitala eller elektroniska pekar mot ett snävare teknikfokus och det är dessutom inte alltid särskilt lätt att definiera vad som är digitalt. Digitalt antyder ett motsatsförhållande till det analoga, istället för att fokusera på omformandet av medierna. Interaktivitet är erkänt svårdefinierat och har ännu starkare ideologiska undertoner av valfrihet och delaktighet.

Nej, då föreslår jag att vi räddar nya medier-begreppet genom att specificera det och låta det stå för själva interaktionen mellan det nya elektroniska/digitala/datorbaserade och de gamla kanalerna. I New Media: A Critical Introduction (2003) definierar Martin Lister et al nya medier som:
those methods and social practices of communication, representation, and expression that have developed using the digital, multimedia, networked computer and the ways that this machine is held to have transformed work in other media (2)
Resonemanget bygger bland annat på inspiration från Jay Bolter och Richard Grusin, som i Remediation: Understanding New Media (1999) drev tesen att varje medium omformar sina föregångare genom att erbjuda en mer omedelbar eller autentisk upplevelse, men att detta löfte om förändring gör oss medvetna om mediet som medium, vilket skapar en rörelse mellan vad det kallar immediacy och hypermediacy (20). Nåväl. Lister et al fortsätter med att beskriva hur omskapandet formas av fem kvaliteter hos nya medier:
  • Digitalitet - vilket i förlängningen innebär inslag av avmaterialisering, miniatyrisering, tillgänglighet icke-linjärt och i höga hastigheter, samt enkel manipulation av innehåll och form.
  • Interaktivitet - publiken/användarnas förmåga att intervenera och förändra.
  • Hypertext - att länkar till annat material blir en del av innehållet, vilket premierar det icke-linjära.
  • Utspridning - mediekonsumtion och inte minst -produktion sker decentraliserat och spritt i tid och rum.
  • Virtualitet - så svårdefinierat att jag får stå över tills vidare ...
När nya medier beskrivs i termer av egenskaper och omvandling blir det ett användbart begrepp (en alternativ men liknande indelning i egenskaper finns i The Language of New Media (2001), där Lev Manovich beskriver kvaliteterna som numerisk representation, modularitet, automation, variabilitet och "transcoding").

En av hemtentafrågorna gick för övrigt ut på att diskutera nya medier och ett antal närbesläktade begrepp och välja det som är mest relevant för samtiden. Nya medier fick 2 röster, liksom nätverkssamhället. 3 föredrog informationssamhället och 1 mediekultur. Ingen röstade på digitala medier.

tisdag 18 januari 2011

Livet i arkivet

Förra veckan fick jag brådstörtat planera in en resa till ABBs arkiv hos Elanders i Västerås. Nu var det inte någon uppoffring i sig - historiker brukar älska sina arkiv och jag är inget undantag. För utomstående kan det vara svårt att förstå den glimt av längtan som tänds i en historikers ögon när han eller hon tänker på arkivarbetet. Och det är klart - att tillbringa två dagar bland mappar om administrativ rationalisering på 1960-talets Asea kommer nog aldrig att bli ett folknöje. Men om man nu ägnar sin arbetstid åt att återskapa och tolka historiska skeenden - då blir tiden i arkivet något av en höjdpunkt. För det är i arkivet som fantasin och kreativiteten kommer fram, historikern får kontakt med det förflutna och historieforskningen blir en tidsresa. Att sitta timme efter timme eller dag efter dag och följa en historisk aktörs efterlämnade handlingar innebär också att försöka sätta sig in i hans eller hennes (oftast hans) position. Det innebär att försöka återskapa den osäkerhet och de vägval och möjligheter som alltid finns i ett beslutsögonblick, men som bleknar i efterhand när det som hände verkar så självklart. Det innebär att försöka leva med i aktörernas språkbruk, beslutsångest, temperament, ideologier och värdegrunder. I bästa fall vill säga - det är inte alltid man hittar ett så rikt material. Många gånger får man nöja sig med att pussla ihop fragment för att få en grundläggande förståelse av vad som har hänt.

Aseas historiska arkiv är på många sätt arkiv när det är som bäst. Det är innehållsrikt och välförtecknat. Man får sitta i anslutning till själva arkivet med snabb åtkomst till materialet (istället för i en forskarsal där man under strikt övervakning får disponera högst 5 volymer i taget). Personalen är vänlig och hjälpsam. Arkivet är inrymt på Aseas kärnområde i de gamla Mimerverkstäderna i Västerås.

Men nu verkar det vara slut på det. Anledningen till min brådskande visit till Västerås var att arkivet ska packas ned i lådor och det är oklart när eller ens om det kommer att bli tillgängligt igen. Vad jag förstår har ABB gjort anspråk på lokalerna och i det tilltänkta nya arkivet finns inte utrymme att tillgängliggöra det historiska materialet. Och det är synd. Inte så synd om mig - tack vare digitalkameran har jag samlat material så att forskningen klarar sig ett tag. Men synd för Sverige. Asea var länge Sveriges största företag med verksamheter runt om i landet och är en viktig del av den svenska industrihistorien. Arkivet är en unik källa till ett företagande och arbetsliv som berör många enskilda personer såväl som det kollektiva minnet.

tisdag 11 januari 2011

Göteborgs mäktiga reklamgurus?

Ett av mina uppdrag är som projektledare för "Det svenska digitala undret i reklambranschen", ett tvåårigt samarbetsprojekt med Sveriges Kommunikationsbyråer finansierat av KK-stiftelsen. Jag ska, tillsammans med Ann-Sofie Axelsson (här på teknik och samhälle) och Oskar Broberg (ekonomisk historia, GU), förklara varför svenska reklambyråer och kreatörer under det senaste decenniet har varit så exceptionellt framgångsrika i att göra prisbelönt reklam på internet. Projektet ska avslutas under 2011, så det lär bli en hel del om digital reklam på bloggen under våren. Projekthemsidan, för tillfället sorgligt ouppdaterat, hittar ni här.

Det digitala undret uppmärksammades på sätt och vis i söndags i Göteborgspostens årliga lista över de 100 makthavare "som påverkar dig mest". Nummer 72 på listan är Gustav Martner, som är "digitalguru" på Crispin Porter + Bogusky Europe och som inspirerade oss till forskningsprojektet. Ännu högre upp hittar vi två representanter för Forsman & Bodenfors - tillsammans med nyligen nedlagda Farfar den viktigaste byrån för det digitala undret och en av få reklambyråer med "traditionell" bakgrund som tidigt lyckades på nätet. Vd Erik Sollenberg är 69:a och på plats 44 finns nestorn Sven-Olof Bodenfors, som medverkade i vårt vittnesseminarium om Internet, IT-boomen och reklambranschen under andra halvan av 1990-talet.

3 av 100 är inte dåligt för en bransch vars nyckelpersoner sällan uppmärksammas som makthavare. Kan det vara samma "Mad Men-effekt" som fick DN att skriva ett ganska töntigt reportage om DDB Stockholm inför förra årets guldgala? Inte omöjligt, men GP har nog snarare inspirerats av dels Göteborgs strävan att vara ett centrum för allehanda kreativa näringar (som bl.a. har tagit sig uttryck i ADA), dels de ganska exempellösa framgångar som Forsman & Bodenfors har rönt sedan 1990-talet krönt av Crispin Porter + Boguskys spektakulära köp av Daddy i juni 2009.

tisdag 4 januari 2011

Teknik- och vetenskapshistoria 2.0?

I samband med Teknik- och vetenskapshistoriska dagarna här i Göteborg i november ordnade de bloggande forskarna Nina Wormbs, Gustav Holmberg och Thomas Söderqvist en paneldiskussion med titeln "Sociala medier och vetenskaps- och teknikhistoria. Dags för Teknik- och vetenskapshistoria 2.0?". Diskussionen handlade mest om bloggande och panelen lyckades åtminstone övertyga mig om att bloggen är verktyg som kan hjälpa forskarens skrivprocess och öka forskningens tillgänglighet och närvaro.
Gustav Holmberg räknade upp en rad förtjänster och menade att bloggande representerar ett "lågtröskelskrivande" som hjälper fram skrivprocessen - ungefär som speed chess för schackspelare. Likaså är bloggen ett mnemotekniskt verktyg för att fånga halvfärdiga tankar och idéer som annars skulle gå förlorade. Att presentera delresultat i bloggform ökar transparensen hos och tilliten till forskarsamhället. Interaktiviteten kan skapa en berikande samverkan med forskarkollegor och andra.
Nina Wormbs beskrev bloggande som att "anteckna mer på allvar" och lyfte fram som berikande att bloggens offentlighet ofta tvingar forskaren att inta en tydlig ståndpunkt. Thomas Söderqvist hävdade till och med att han inte längre läser vetenskapliga artiklar, utan tar del av deras innehåll genom andras bloggar. Thomas skickade också en förmaning till forskarsamhället för att det finns så få Wikipediaartiklar med teknik- och vetenskapshistoriskt innehåll.

Här är alltså mitt jakande svar på de bloggande forskarnas anmodan. Och jag har faktiskt redigerat mina första Wikipediaartiklar idag.